söndag 27 december 2009

mysteriet med den mosade mollsen

9.30 jag dör. fast det visar sig att jag lever, mams står och bankar i min madrass, det är ett jätteläskigt sätt att vakna på, som en tsunami eller någon slags jordbävning. jag säger efterfest några gånger, och kålltorp, hon fortsätter säga saker, jag låtsas att jag inte är bakfull utan bara sover. inser att jag att jag fejkade det också och inte ens har rätt att bli sur, jag var vaken och låtsades att jag sov redan när hon började banka. jag har sovit jättelite.

här ungefär känner jag att här finns alla förutsättningar för en inte riktigt särskilt bra dag alls. jag är ganska trött, mams är ganska upprörd, molls är ganska försvunnen.

jag tror att jag är lite otrevlig nu för tiden, det kanske är lite onödigt. det är så jävla lätt att vara snäll bara, inget motstånd i det liksom. cynism däremot kräver en viss ansträngning. det här är ju dagens lögn (jag är verkligen jättesnäll alltså). jag tänker att jag tror att man måste göra vackra saker också. jag är fakiskt bara ganska oemottaglig mot snygghet och brahet. tänker vidare att kanske räcker det inte med att se dom fina snygga grejerna som folk gör och konstatera att dom är fina (vilket jag ibland gör, ibland går jag bara förbi dom eftersom dom är så satans vanliga) och sen göra nånting cyniskt och fult eftersom det är roligare. man kanske måste göra nånting fint med, om man vill vara nånting. liksom putta sig själv där ute och försöka lite, riskera något genom att faktiskt stå för något. skapa något positivt. se framåt. jag ska göra nånting fint och otroligt pretentiöst idag, jag är lite bakfull också och har jättemycket ångest.

här är en poetisk film om mitt inre mörker*skoja*

här är en film om en korv som går sönder

video

REDIGERING: alltså jag kom på varför jag har ångest och orerar om positivt skapande herregud det var ju helt fantastiskt igår på julfesten, jag ska fan alltid gå på burlesque det var ju så JÄVLA komiskt.

3 kommentarer:

  1. dududu
    hejja dig!
    jag känner att ajg borde åka till dig och vi borde gå på stan och vara oprovocerat otrevliga och ha jättestorblommiga tantklänningar och glasögon i discofärger på oss. puss från ker.

    SvaraRadera
  2. ja, det känner jag också på mig. starkt.

    SvaraRadera